Under klubban på nätet: Vad du bör veta innan du ropar hem ett kulturhistoriskt fordon

Under klubban på nätet: Vad du bör veta innan du ropar hem ett kulturhistoriskt fordon

När klubban tystnat och skärmen tar över

Under decennier var auktionshusets parkettgolv själva teatern för samlarbilar och veteranfordon. Klubbslaget, lukten av gammal läder och olja, möjligheten att gå runt bilen och känna på lacken – det var ritualer som gav köparen trygghet och säljaren dramatik. Men den digitala revolutionen har förflyttat handeln från sal till skärm, och idag kan svenska entusiaster ropa hem allt från en Volvo Amazon till en Porsche 356 utan att lämna köksbordet. Skiftet har öppnat marknaden på ett sätt som tidigare generationer inte kunde föreställa sig, men det har också skapat nya krav på köparens förmåga att bedöma kvalitet och äkthet genom fotografier och beskrivningar.

Den här artikeln ger dig verktygen att navigera den digitala auktionsvärlden för kulturhistoriska fordon med samma säkerhet som de erfarna samlarna hade i den fysiska salen. Du kommer att få kunskap om hur man granskar tekniska detaljer genom en skärm, förstår auktionsmekaniken och budgivningens psykologi, och inte minst hur man hanterar den svenska regelverket efter att klubban fallit. Vägen från första klick till registrerat fordon i garaget kan vara spännande och givande – om man gör sin hemläxa. Läs vidare för att förstå vad som skiljer en lyckad affär från en kostsam besvikelse.

Från dammig lada till global marknadsplats

Den traditionella bilauktionen var en social händelse lika mycket som en affärstransaktion. Samlare och handlare möttes i auktionssalar där varje fordon kunde besiktigas i detalj – man kunde dra fingret längs lacken för att känna sprejlagning, öppna motorhuven för att söka efter felinställda siffror på motorn, eller helt enkelt stå och samtala med säljaren eller andra entusiaster om fordonets historia. Det var en arena där erfarenhet och magkänsla vägde tungt, och där nätverkande ofta ledde till bättre affärer än högt bud. Men denna värld var också geografiskt begränsad – ville man köpa ett fordon från en auktion i Göteborg krävdes resan dit, och säljare var hänvisade till de köpare som faktiskt tog sig till platsen.

Digitaliseringen har radikalt förändrat spelplanen. Svenska plattformar som Bilweb Auctions och Sajab Vintage har skapat digitala marknadsplatser där köpare från hela landet – och ofta från utlandet – kan delta i samma auktion samtidigt. En restaurerad Mercedes-Benz 190 SL i Malmö kan nu få bud från entusiaster i Kiruna, Stockholm eller till och med grannländerna. För säljaren innebär detta en dramatiskt bredare räckvidd och därmed ofta högre slutpriser, särskilt för efterfrågade modeller. För köparen öppnas dörren till ett utbud som tidigare var otänkbart – istället för att vänta på att rätt modell ska dyka upp på den lokala auktionen kan man bevaka hundratals objekt samtidigt och slå till när rätt kombination av skick, historik och pris dyker upp.

Ökenlandskap med röda klippformationer under molnig himmel.
Den globala digitala marknaden gör att unika fordon nu kan hitta nya ägare över hela världen.

Idag finns det många framgångsrika plattformar för nätauktioner fordon, vilket har ökat tillgängligheten för både köpare och säljare över hela landet. Dessa plattformar har professionaliserat processen med fotografering, beskrivningar och ibland till och med videovisningar av fordonen. Auktionsmäklare dokumenterar varje objekt noggrant, skapar detaljerade beskrivningar med tekniska specifikationer, och bygger upp kataloger som konkurrerar med de klassiska auktionshusen i kvalitet. Vissa plattformar erbjuder till och med exporthjälp och stöd med registreringsprocesser, vilket ytterligare sänker tröskeln för både in- och utländska köpare. Det som en gång var en exklusiv klubb för de geografiskt närvarande har blivit en demokratiserad marknad där kunskap och beredskap väger tyngre än fysisk närvaro.

  • Bredare geografisk räckvidd – säljare når fler potentiella köpare
  • Större utbud för köpare – hundratals fordon tillgängliga samtidigt
  • Professionella dokumentationer med bilder, videor och detaljerade beskrivningar
  • Möjlighet att delta i auktioner dygnet runt från valfri plats
  • Ofta exporthjälp och stöd med administrativ hantering efter köp

Konsten att besiktiga genom en skärm

När den fysiska närvaron försvinner blir ögats förmåga att tolka fotografier och textbeskrivningar avgörande. En erfaren samlare kan på en fysisk auktion snabbt identifiera en omsprutad sektion, en ersatt panel eller tecken på tidigare skador – genom att känna på materialets textur, titta på reflektioner i lacken från olika vinklar, eller helt enkelt lukta om det finns fuktskador. I den digitala världen måste denna kunskap översättas till förmågan att granska bildens detaljer, ställa rätt frågor och förstå vad som inte sägs i beskrivningen. Det handlar inte längre om magkänsla utan om metodisk analys av tillgänglig information.

Bildmaterialet är din primära källa, och kvaliteten på fotograferingen säger ofta något om auktionsfirmans seriositet. Professionella plattformar presenterar fordon med systematiska bildserier: överblick från alla vinklar, närbild på lackytor för att visa kondition, detaljbilder av interiör inklusive slitage på ratt och sits, motorrum med fokus på komponenter och märkningar, samt underrede där rost och tidigare reparationer blir synliga. Var uppmärksam på bilder tagna i gynnsamt ljus som kan dölja ojämnheter – be gärna om kompletterande bilder i dagsljus eller från andra vinklar om något verkar otydligt. En ikonisk modell som en klassisk Volkswagen Typ 1 – populär på auktion kan ha en enorm variation i skick och originalitet, vilket gör noggrann digital granskning extra viktig.

Rad av detaljerade modellbilar, med en svart bil i fokus.
När den fysiska närvaron ersätts av skärmen, krävs en noggrann granskning av varje tillgänglig detalj och dokumentation för att bedöma fordonets skick.

Utöver bilderna är textbeskrivningen och fordonets dokumentation avgörande. Här kommer begrepp som matching numbers in – betyder det att motor, växellåda och chassi alla bär ursprungliga, matchande serienummer från fabriken, vilket kraftigt höjer ett fordon värde bland samlare. Chassinummer (VIN-nummer) ska alltid anges och kan verifieras mot tillverkarens register för att bekräfta att bilen faktiskt är den modell och årsmodell som utlovas. Lackkoder, inredningskoder och utrustningsspecifikationer hjälper dig att avgöra om bilen är i originalskick eller om den genomgått större förändringar. Proveniens – fordonets dokumenterade historia med ägare, servicejournaler, originalfakturor och eventuell tävlings- eller utställningshistorik – ger en berättelse som både höjer värdet och ger trygghet om att fordonet skötts ordentligt över tid.

  1. Granska bildmaterialet systematiskt: leta efter spår av lackering, rostangrepp, slitage och eventuella reparationer
  2. Verifiera chassinummer och motorserienummer mot beskrivningen – matchar de tillverkarens uppgifter för årsmodell och variant?
  3. Kontrollera dokumentationen: finns servicehistorik, originalhandlingar, besiktningsprotokoll och bevis på genomförda restaureringar?
  4. Ställ konkreta frågor till auktionsfirman om något är otydligt – professionella aktörer svarar gärna med kompletterande bilder eller information
  5. Undersök om matching numbers finns och är verifierade – detta är särskilt viktigt för högvärderade samlarbilsmodeller
  6. Läs beskrivningen kritiskt: vad sägs inte? Vilka sektioner eller system beskrivs vagt eller utelämnas helt?

En väl dokumenterad och transparent presentation från säljarens sida är ofta ett gott tecken. Om auktionsfirman erbjuder möjlighet till fysisk visning för dyrare objekt, eller om de har ett etablerat rykte och tydliga villkor för reklamation vid avvikelser från beskrivningen, ökar tryggheten avsevärt. Kom ihåg att du som köpare har rätt att begära ytterligare information – tveka inte att använda den möjligheten innan du lägger ditt bud.

Spelet bakom budgivningen

Auktionsmekaniken vid nätauktioner skiljer sig på flera sätt från traditionella klubbslag. De flesta svenska plattformar använder sig av ett reservationspris som säljaren satt i förväg – det lägsta pris hen är villig att acceptera. Budgivningen kan vara öppen så att alla ser nuvarande högsta bud, eller semi-anonym där endast budintervallet visas. Ett centralt element i många digitala auktioner är den så kallade dynamiska stängningen eller förlängd sluttid. Detta innebär att om ett bud läggs under auktionens sista minuter, förlängs auktionstiden automatiskt med några minuter för att ge andra budgivare chans att svara. Syftet är att förhindra så kallad sniping – strategin att lägga ett högt bud i absolut sista sekund för att vinna utan att ge motparter tid att reagera. Systemet skapar en mer rättvis miljö, men innebär också att slutfasen kan dra ut på tiden om flera intressenter är engagerade.

Ett viktigt ekonomiskt begrepp att känna till är köparprovision, ofta benämnd buyer’s premium på engelska. Detta är en avgift som auktionsfirman tar ut utöver det vinnande budet, vanligtvis mellan 5 och 15 procent av slutpriset, ibland med en minsta- eller maxsumma. Det betyder att om du vinner en auktion med ett bud på 150 000 kronor och köparprovisionen är 10 procent, betalar du faktiskt 165 000 kronor plus eventuell moms på provisionen. Glöm inte heller att vissa auktioner tillkommer kostnader för transport, registreringshjälp eller exportdokumentation. Läs alltid auktionsvillkoren noga innan du börjar bjuda så att du inte blir obehagligt överraskad av den totala kostnaden.

Budgivningens psykologi är en faktor som inte ska underskattas. Den digitala miljön kan både dämpa och förstärka känslomässiga reaktioner. Å ena sidan sitter du lugnt hemma utan direkt press från en fullsatt auktionssal; å andra sidan kan det bli lockande att klicka på ”höj bud” bara för att du redan investerat tid och energi i att följa objektet. Detta kallas sunk cost fallacy – känslan av att man ”måste” vinna efter att ha lagt ner arbete, även om priset sprungit iväg. Därför är det avgörande att sätta ett personligt budtak innan auktionen börjar och hålla sig till det, oavsett hur spännande det blir i slutminuten. Vissa erfarna köpare väntar medvetet med att bjuda tills slutskedet för att inte driva upp priset i förtid, medan andra lägger ett starkt tidigt bud för att signalera allvar och eventuellt avskräcka mindre seriösa budgivare.

  • Förstå reservationspris och dynamisk stängning – auktionen kan förlängas om bud kommer i sista stund
  • Räkna alltid in köparprovisionen (buyer’s premium) och andra tillkommande avgifter i din budget
  • Sätt ett personligt budtak innan auktionen och håll dig till det – undvik att dras med i budgivningens hetta
  • Överväg din budstrategi: tidig signalering eller avvaktande slutspurt? Båda har för- och nackdelar
  • Var medveten om psykologiska fallgropar som sunk cost fallacy – bara för att du följt ett objekt länge betyder inte att du måste vinna

Den svenska byråkratin en guide för fordonsägare

När klubban fallit och fordonet är ditt återstår den administrativa processen – och här skiljer sig den svenska verkligheten markant från många andra länder. Oavsett om du köpt fordonet inom Sverige eller importerat det från ett annat EU-land, måste du registrera och besiktiga det enligt Transportstyrelsens regler. För import från ett annat EU-land krävs en så kallad ursprungskontroll som är det första steget. Transportstyrelsen beskriver processen i detalj: du måste kunna visa upp fordonshandlingar från ursprungslandet, ett så kallat CoC-intyg (Certificate of Conformity) om fordonet är relativt nytt och EU-typgodkänt, samt eventuellt tidigare registreringsbevis och försäkringsdokumentation. Ursprungskontrollen görs för att säkerställa att fordonet inte är stulet, att skatten hanterats korrekt och att fordonet uppfyller svenska krav.

För äldre fordon som klassificeras som kulturhistoriska gäller särskilda regler kring besiktning. Generellt är fordon som är minst 30 år gamla och uppfyller vissa kriterier befriade från den årliga kontrollbesiktningen, förutsatt att de genomgått en godkänd besiktning inom de senaste två åren vid ägarbyte. Detta är den så kallade 50-årsregeln som egentligen numera gäller 30-årsåldern, men namnet har hängt kvar i folkmun. För att förstå nyanserna i regelverket kan det vara bra att läsa på om gällande besiktningsregler för äldre fordon. Det är viktigt att notera att regelverket är under ständig översyn, och organisationer som Motorhistoriska Riksförbundet (MHRF) för en kontinuerlig dialog med Transportstyrelsen om vilka fordon som ska undantas och hur kontroller ska utformas. Tanken är att kulturhistoriskt värdefulla fordon som används sparsamt och sköts väl inte ska behöva samma frekventa kontroller som dagliga bruksbilar.

En avgörande säkerhetskontroll innan du slutför ett köp är att verifiera att fordonet inte är stulet. Detta görs enkelt genom att kontrollera registreringsnumret mot Larmtjänsts register över efterlysta fordon, som uppdateras regelbundet med polisanmälda stölder. Du kan också kontakta Polisen direkt för att dubbelkolla. Det kan tyckas självklart, men det är inte ovanligt att stulna fordon dyker upp på marknaden, ibland med förfalskade papper eller omstämplingar. En snabb kontroll kan rädda dig från både ekonomisk förlust och juridiska komplikationer. Glöm inte heller att kontrollera om det finns några kvarvarande lån eller belastningar på fordonet – detta framgår av Transportstyrelsens register och kan begäras ut innan köpet slutförs.

Slutligen är det värt att känna till begreppet vinstmarginalbeskattning (VMB), som kan påverka priset vid köp från en handlare. VMB är ett system där moms endast tas ut på handlarens vinstmarginal snarare än på hela försäljningspriset, vilket ofta gör begagnade fordon billigare för privatpersoner. För fordon som säljs av privatpersoner på auktion är detta inte relevant, men vid köp från auktionsfirmor som själva äger fordonet kan VMB tillämpas. Kontrollera alltid om momshanteringen är tydligt angiven i auktionsvillkoren. Efter att alla administrativa steg är avklarade – ursprungskontroll, eventuell registreringsbesiktning, försäkring och betalning av fordonsskatt – kan du äntligen ställa på fordonet och ta det i trafik eller garage enligt din avsikt.

  • Genomför ursprungskontroll hos Transportstyrelsen vid import från annat EU-land
  • Kontrollera besiktningskrav – fordon över 30 år kan vara undantagna från årlig kontrollbesiktning
  • Verifiera att fordonet inte är stulet genom Larmtjänsts register eller via Polisen
  • Kontrollera eventuella belastningar eller lån kopplade till fordonet
  • Förstå vinstmarginalbeskattning (VMB) och hur det kan påverka slutpriset vid köp från handlare
  • Se till att ha försäkring, betala fordonsskatt och slutför registrering innan fordonet tas i bruk

Ditt nästa kap väntar på dig

Att köpa ett kulturhistoriskt fordon via nätauktion är ingen slump, utan resultatet av noggrann förberedelse, strategiskt tänkande och respekt för både fordonshistoria och praktiska regelverk. De viktigaste lärdomarna kan sammanfattas i tre punkter: granska fordonet metodiskt genom tillgängligt material och tveka inte att begära kompletterande information; förstå auktionsmekaniken och sätt ett budtak som du håller dig till oavsett spänningen i slutskedet; och slutligen, bekanta dig med den svenska administrativa processen så att du är förberedd på ursprungskontroll, besiktningsregler och säkerhetskontroller efter att klubban fallit. Den digitala marknaden har öppnat dörrar som tidigare var stängda för många entusiaster, men med större tillgänglighet följer också större ansvar att agera informerat.

För den som gör sin hemläxa erbjuder nätauktioner fantastiska möjligheter att hitta fordon som annars aldrig skulle korsat ens väg. En restaurerad Saab 96 från Norrland, en italiensk sportbil från en privat samling i Skåne, eller en amerikansk veteranbil importerad för decennier sedan – alla dessa kan plötsligt vara tillgängliga med några klick. Det viktiga är att närma sig varje auktion med både entusiasm och skepticism, att ställa frågor innan snarare än efter, och att se köpet inte bara som förvärvet av ett fordon utan som en investering i ett levande kulturarv. Varje klassisk bil bär en historia som sträcker sig långt bortom metall och gummi – den är ett vittnesbörd om designepoker, tekniska framsteg och det samhälle som formade den. När du tar över ratten övertar du också ansvaret att förvalta och vidareföra detta arv till nästa generation. Välkommen in i samlarvärlden – klubban har tystnat, men resan har bara börjat.

Gör en trygg resa in i samlarvärlden

Sammanfattningsvis kräver det digitala samlarfordonets köp en annan kompetens än den traditionella auktionssalens fysiska närhet. Du behöver kunna läsa mellan raderna i beskrivningar, tolka fotografier med ett kritiskt öga, förstå både tekniska detaljer och administrativa processer, samt behärska budgivningens psykologi tillräckligt väl för att inte gå över din egen budgräns i stridens hetta. Men med dessa verktyg i bagaget står du väl rustad att göra kloka val på en marknad som erbjuder ett utbud och en tillgänglighet som tidigare generationer av entusiaster bara kunde drömma om. Försiktighet och förberedelse är inte motsatsen till entusiasm – de är snarare förutsättningen för att entusiasmen ska leda till glädje istället för besvikelse.

Ser du varje köp som början på en relation snarare än slutet på en jakt, förändras också perspektivet. Ett kulturhistoriskt fordon är inte en vara som konsumeras, utan en följeslagare som kräver omvårdnad, förståelse och respekt. Oavsett om du väljer att köra fordonet på veteranrallyt varje sommar, ställa ut det på träffar för likasinnade, eller helt enkelt låta det stå som ett vackert objekt i garaget, har du blivit en del av en längre berättelse. Den resan börjar med ett genomtänkt klick på ”lägg bud”, fortsätter genom administrativa steg och praktiskt underhåll, och fortsätter så länge du värnar om det arv du tagit ansvar för. Våga ta steget – men gör det med kunskap, respekt och ett fast grepp om både plånbok och förnuft. Det kulturhistoriska fordonet du drömmer om väntar någonstans där ute, och med rätt förberedelse kan du vara den som ger det ett nytt kapitel att skriva.

Cadillac är en legendar bland biltillverkare

Cadillac är en legendar bland biltillverkare

Få bilmärken har väl uppnått sådan kultstatus som Cadillac. I synnerhet är de klassiska modellerna från 1950- och 60-talen ovanligt igenkännliga och åsikter kring dem är ofta lika starka som deras formspråk. Cadillac förknippas med typiskt amerikanska bilar från efterkrigstidens ekonomiska boom, då medelklassen breddades och började köra bil. Dessa bilmodeller liknar enligt dagens mått rullande vardagsrum snarare än praktiska fordon. Tresitsiga säten både fram och bak, stora och plufsiga som TV-soffor. Och så naturligtvis väl tilltagna yttre dimensioner – ju bredare och längre bil, ju bättre bil, tycks dåtidens motto ha varit.

Meningarna går isär

Hur tilltalande dessa vrålåk egentligen är tvistar bilentusiaster världen över om. Klart är dock att de enligt dagens standard är synnerligen opraktiska, oavsett vad man anser om deras estetiska värden. De tillverkades under en tid då städer var mindre täta och bensinen betydligt billigare. Idag har dock den 113-åriga biltillverkaren förnyat sitt formspråk. Deras moderna modeller är fortfarande fräsiga och starka i sina uttryck, men har anpassats i storlek till förändrade bilvanor. Vrålåk kan de dock fortfarande anses vara, med tanke på prislappen. Men ren lyx är det inte fråga om. Faktum är att världens dyraste bil är en fartfylld italienare. En gammal veteran av samma rang som Cadillacs klassiker – men med en prislapp på 500 miljoner!

Bilar som investeringar

Det råder ingen brist på entusiaster som ömt vårdar sina gamla veteranbilar från Cadillac och andra tillverkare. Nog för att det kan bli en kostsam hobby, men få har möjlighet att spendera en halv miljard på en enda bil. Dyrgripen är en av Ferraris mest klassiska modeller, och onekligen finns det pengastinna samlare av italienska prestandabilar. Man får hoppas att den 50 år gamla bilen kan bjuda på körglädje nog att motivera utlägget. Sannolikt ser köparen bilen som en investering att sitta på, tills värdet ökar ytterligare. Den inställningen är tydligen inte ovanlig bland ekonomiskt blygsammare samlare heller. Även överkomliga veteranbilar kan öka i värde, om de renoveras och vårdas varsamt.

Kulturhistoriska fordon och besiktningar

Kulturhistoriska fordon och besiktningar

Ett kulturhistoriskt fordon är helt enkelt ett fordon som kan bedömas ha ett kulturhistoriskt värde. Ett stort problem för dem som äger denna typ av bilar och motorcyklar och som velat kunna köra dem, är våra besiktningsregler som är anpassade för nyare fordon. De flesta veteranbilar och veteranmotorcyklar körs bara under speciella förhållanden och inte till vardags. Statistiken visar också att väldigt få olyckor i trafiken beror på äldre fordons tekniska skick. Många tror att detta kommer att innebära ett uppsving för veteranbilsintresserade och att priserna på gamla fordon kan komma att stiga lite under de kommande åren.

Regler i förändring

Dessa nya besiktningsregler för kulturhistoriska fordon kommer att träda i kraft den 20 maj 2018. Man kommer inte att få börja köra fordon som tidigare fått körförbud men över lag innebär de nya reglerna att det kommer att bli enklare att köra kulturhistoriskt intressanta fordon. Den största förändringen är att bilar som är tillverkade för mer än 50 år sedan och motorcyklar som har mer än 40 år på nacken, inte längre behöver besiktigas. Tidigare har besiktningskravet varit baserat på ett fixerat tillverkningsår (1950) förändringen gäller alltså alla bilar tillverkade mellan 1968 och 1950 och motorcyklar tillverkade mellan 1978 och 1950.

Nya tider för veteranfordonsentusiaster

Om du bor på landet och har en lada full av motorfordon behöver du inte längre låta en Flyttstädning omfatta borttransport av dessa. Är skicket okej och om de så att säga har åldern inne kan du köra dem själv, utan att de först behöver ha besiktigats. Beslutet är inte helt okontroversiellt eftersom besiktningar fyller en viktig funktion när det gäller att hitta fel. Som ägare av ett äldre fordon får man nu ett större ansvar för att se till att det är säkert att köra på vägarna. Anpassning till EU-direktiv är en av anledningarna till denna förändring av besiktningsreglerna.

Krigsjeepen Willys MB

Krigsjeepen Willys MB

Jeep räknas i USA som det mest amerikanska varumärket av alla, högre värderat än till exempel Coca Cola och Harley Davidson. Det var, enligt dåvarande presidenten, Dwight Eisenhower tre saker som gjorde att andra världskriget kunde vinnas, Jeep, Dakota och landstigningsfartygen. Willys MB, som den egentligen benämndes, började tillverkas 1941, som ett påtvingat samarbete mellan de tre biltillverkarna Willys-Overland, American Bantam Car Company och Ford. Det som gjorde bilen extraordinär var den av Willys Overland tillverkade motorn, stark och näst intill outslitlig. Med tiden kom bilen att benämnas Willys Jeep, men varför?

Varför heter den Jeep

gamla militärbilar auktioneras ut på Tradera, kanske du kan köpa en jeep, men varför heter den så? Det har ofta påståtts att namnet Jeep kommer från den amerikanska militärens förkortning för något som var mångsidigt och kunde användas till lite av varje, det vill säga var av ”general purpose”, förkortat GP och uttalat ”jee p”. Men det stämmer inte, för namnet Jeep fanns långt tidigare och, framförallt, har det inte ett dugg med den amerikanska militären att göra. Även om de, av oklar anledning använt det sedan 1914. Nej, det var en då, populär tecknad serie som gav namnet. Sjömannen Popeye (Karl-Alfred) hade en fyrbent ”sidekick”, Eugene the jeep, som kunde ta sig fram överallt, precis som bilen.

Jeep i annan skepnad

Mer än 650 000 Willys MB, bilen som vi lärt känna som Willys Jeep, byggdes under krigsåren och närmre 30 procent av dessa exporterades till de allierade i olika världsdelar. Priset för en Willys MB var då 749 dollar. Redan under kriget byggdes många av bilarna om ute i fält, för att kunna användas för speciella uppdrag. Detta fortsatte också efter kriget, och på till exempel Filippinerna förlängde man dem och gjorde om dem till allmänna kommunikationsmedel, bussar. Dessa, så kallade Jeepneys, är fortfarande det populäraste allmänna transportmedlet på Filippinerna. Namnet Jeep började användas som varumärke av Willys först 1950 och ägs numera av Chrysler.

BMW r75/5

BMW r75/5

Det företag som de flesta av oss idag känner som BMW heter egentligen Bayerische Motoren Werke AG (alltså ungefär ”bayerska motorverket AB) och grundades i Tyskland för ganska precis 100 år sedan. Eftersom produktionen var motorer och komponenter till dessa – och alltså till en början inte hela fordon – så kom BMW snart att finnas med i de flesta motorcyklar, bilar och även flygplan som lämnade andra tyska fabriker vid den här tiden. Med tiden har BMW kommit att bli synonymt med tysk precision och kvalitet, och både bilförare och MC-åkare har idag den tyska tillverkaren på sin tio-i-topp-lista över drömbilar/favoritmotorcyklar. Med den kunnande som kommer av ett sekels utvecklande av motorer så är det heller inte konstigt att en klassisk hoj som exempelvis BMW R75/5 vid uppstart ger ett omisskännligt ljud ifrån sig, som är som musik i mångas öron.

Lada

Lada

När det kommer till klassiska bilmärken är det svårt att undvika att nämna Lada. Även om den aldrig slog igenom på bred front på svenska vägar har märket ändå en kär plats i alla bilkännares hjärtan. Lada blev nämligen något av en kultklassiker tack vare dess öststatsinspirerade design och den fick länge symbolisera en värld som var avlägsen från vårt Sverige. Eftersom Lada sålde bilar i miljoner exemplar under flera årtionden finns det än idag välbehållna bilar som rullar på vägarna runt om i världen och de fortsätter att vara eftertraktade på andrahandsmarknaden bland bilentusiaster.

 

Bilmärket Lada grundades i dåvarande Sovjetunionen 1966. I hemlandet var det dock få som kände bilen vid det namnet eftersom Lada riktade sig till en internationell publik. I Ryssland hette bilen istället Zjiguli även om bilarna var identiska sett till utseende och tillverkning. Exporten av bilar skedde framför allt till närliggande länder samt andra delar av Sovjetunionen. Det gör att det idag finns gott om Lada-bilar i länder som Ukraina och Rumänien eftersom de köpte stora volymer när det begav sig på 1960- och -70-talet. Under 1980-talet hade Lada blivit ett så starkt varumärke att ledningen beslöt sig för att använda det även för ryska bilar.Lada 1

 

Det klassiska utseendet för en Lada var tydliga linjer som gav bilen ett något kantigt utseende. Lada valde alltid att fokusera på funktionalitet, vilket gjorde att den knappast vann några internationella priser för sin design. Trots det – eller kanske just därför – är det många som idag äger en Lada mycket tack vare dess säregna utseende. Även i Sverige finns det en importör av Lada-bilar vid namn Lada Sweden AB. Lada fortsätter att tillverka nya bilar än idag, men många bilar av märket som köps och säljs har redan rullat några mil och finns att köpa begagnat.

 

Under de senaste åren har Lada skakats av vissa ekonomiska problem som ställdes på sin spets under finanskrisen som inleddes 2008. Precis som biltillverkare i både Sverige och andra länder fick Lada statlig hjälp för att komma på fötter igen och återuppta tillverkningen. Försäljningen har dock aldrig nått upp till de gamla nivåerna igen. Många väljer att lägga pengarna på annat, som exempelvis att renovera huset eller köpa ett nytt badkar.

Tvåtaktsmotorer och klassiskt tekniskt hantverk

Tvåtaktsmotorer och klassiskt tekniskt hantverk

För många är tvåtaktsmotorer delar av minnen från förr. Ihågkomna stunder från somrar när en moped eller äldre bil for förbi på grusvägen utanför. Men även om det är så för många, så är tvåtaktsmotorer för andra fortfarande ett levande och växande intresse. Detta gäller för både entusiaster och glada amatörer som återupptäckt eller nyupptäckt det klassiska tekniska hantverk som ligger i denna typ av motorer.

 

Tekniken går ständigt framåt, något som vi alla, såväl teknikintresserade som vanliga dödliga känner till. Liksom behöver vi vår historia om människor och händelser för att förstå vår samtid. Därför är det av lika stor vikt och, inte minst, av lika stort intresse att vi studerar den teknik som ledde oss fram till dit där vi är idag. Att den teknik som rör exempelvis tvåtaktsmotorer fungerar alldeles utmärkt även i våra dagar behöver knappast framhållas, men mycket har också hänt sedan den introducerades. I synnerhet till exempel miljöaspekterna med denna teknik har förbättrats avsevärt och nu inte alls innebär samma påfrestning som tidigare.

 

En värld av möjligheter
Alla insatta vet att en av de många lockelserna i det som andra bara skulle kalla gamla motorer är just variationen, de många möjligheterna och den uppfinningsrikedom som väcks till liv hos den som mekar. Dagens motorer är vad de är, effektiva och imponerande, men allt eftersom konstruktionen blir mer och mer avancerad begränsar det också vad man själv kan göra. Det är en oslagbar känsla att kunna bygga egna tändningssystem och tillverka egna verktyg anpassade för hur man själv tycker att tekniken ska eller kan hanteras. Stora tvåtaktsboken är en bibel för den som delar detta intresse.Tvåtaktsmotorer och klassiskt tekniskt hantverk 2

 

Kunskaper, intresse och, utan att överdriva, fascinationen för dessa motorer sträcker sig över generationsgränserna. De evenemang, träffar och mässor som är tillägnade gamla mopeder, motorcyklar och bilar är oräkneliga. Den som vill fördjupa sig i detta har mycket att se fram emot. Nya och stora intressen föder alltid många frågor kring exempelvis hur tvåtaktsmotorer kan fungera i olika sammanhang. Här kan man spekulera mycket, vi talar trots allt om teknik med karaktär annorlunda än dagens, men det är också en del av dess charm.

Folkabussen

Folkabussen

Ett fordon som inte bara är ett sätt att ta sig fram, utan har blivit en symbol för en hel livsstil, är folkabussen, eller som den officiellt heter, Volkswagen Kominationsfahrzeug Typ 2. Framförallt i USA har folkabussen blivit en del av kulturhistorien, där den helt enkelt fått smeknamnet ”the Bus”.

Folkabussen lanserades 1950, och fick namnet ”Typ 2” just för att det var Volkswagens andra bilmodell. Konceptet för bilen brukar tillskrivas den holländska affärsmannen Ben Pon, som bland annat importerade Volkswagenbilar. Efter några förändringar i dess design, bland annat för att förbättra aerodynamiken, godkände Volkswagens dåvarande vd Heinz Heinrich Nordhoff Typ 2 för produktion, och den första folkabussen rullade ut från bandet i november 1950. Under bilens första år på marknaden producerades den i 9541 exemplar.

Folkabussen blev populär omedelbart efter att den lanserades. Totalt såldes den i 10 miljoner exemplar genom åren, och marknadsfördes redan från början som mer än bara en bil. I en samtida annons med folkabussen kunde man bland annat läsa: ”Har du rätt sorts fru för den?”. Folkabussen är för många själva sinnebilden av frihet och ungdom, och har blivit en symbol för 60-talets hippierörelse. På fotografier ifrån Woodstockfestivalen figurerar folkabussen flitigt, och långa bilköer bildades med bara denna ”hippebuss”. Folkabussen har också blivit så ikonisk att den förekommer på många sätt i vår populärkultur. Scooby-Doo och hans gäng kör runt i en folkabuss när de löser mysterier, Bob Dylan valde en folkabuss på ett av sina skivomslag och Bruce Springsteen har sjungit om den klassiska bussen.Folkabussen 1

Folkabussen slutade tillverkas i Tyskland redan 1967, men skulle fortsätta produceras i Brasilien fram till 1975. Nyligen, så sent som 2013, beslutade dock Volkswagen att man skulle nyproducera en serie Typ 2 för att hedra den populära minibussen. Den tillverkades således i ytterligare 1200 exemplar i Brasilien, och det sista rullade ut från bandet i december 2013. De nyproducerade folkabussarna förväntas säljas för runt en kvarts miljon kronor, då nostalgivärdet och samlarvärdet är högt på dessa folkkära bilar.

Om du är en folkabussälskare kan du visa din kärlek genom att pryda dina kläder med namnlappar märkta med till exempel ”Volkswagen Typ 2”. Du hittar flera varianter av namnlappar här.

Trabant

Trabant

Ingen bil symboliserar både en geografisk del och en historisk epok lika tydligt som Trabanten. Med sin unika design för den omedelbart tankarna till gamla Östtyskland, där den var enormt vanlig under större delen av 1900-talet. Trabanten hade sannerligen sina nackdelar, men trots det – eller kanske tack vare – har den blivit kultförklarad runt om i världen och fått en spridning långt större än den som tillverkaren någonsin hade kunnat hoppas på. Även om nyproduktionen av Trabant har avstannat finns det en levande andrahandsmarknad där Trabanten är ett hett villebråd och ett drömobjekt för många samlare.

 

Det var VEB Sachsenring som var biltillverkaren bakom modellen Trabant. Under ett tidsspann på omkring 30 år i mitten av 1900-talet spottade fabrikerna ur sig otaliga Trabanter: en uppskattning hävdar att det tillverkades över tre miljoner exemplar av modellen, vilket var en gigantisk siffra under den perioden. En anledning till att den blev så lättigenkännlig, och än i dag har ett distinkt utseende, är att den förblev i princip oförändrad under hela dess tillverkningsperiod. Det innebar att alla Trabant-ägare hade i stort sett likadana bilar, vilket adderade till dess kultförklaring. När muren föll mellan Väst- och Östtyskland vällde det bilar från öst till väst, där en ansenlig del var just Trabanter.

 

De första Trabanterna började tillverkades 1957 och det var också då som massproduktionen av bilen kom igång. Trabanten lämpade sig utmärkt för storskalig tillverkning då den var relativt enkel att sätta ihop och hade ett okomplicerat utseende. Även invändigt var det långtifrån någon toppmodern teknik som bilen hade utrustats med. När utvecklingen började gå framåt ledde det till att Trabanten fick ett rykte om sig av att vara något utdaterad, vilket ytterligare spädde på dess kultstatus. Att bilen var en relativt enkel konstruktion var ett medvetet beslut då det också innebar att bilförsäljarna kunde hålla priset nere och öka den totala försäljningen.

 

I dag är alltså Trabanten något av ett kulturhistoriskt monument över Östeuropa innan järnridån drogs åt sidan, och det har förstås tyskarna dragit nytta av. Eftersom intresset för Trabanten är bastant har några driftiga entreprenörer sett till att anordna Trabant-safari. Det innebär att den som vill får, mot en avgift, sätta sig i en Trabant och åka runt, precis som på den gamla goda tiden. Trabant-safari finns i både Berlin och Dresden, där det både finns specialutrustade bilar och bilar i originalutförande. De har alla gemensamt att de är den klassiska Trabant-modellen.

Trabant 1

Velocette

Velocette

Att kalla Velocette för en klassisk motorcykel är en mild underdrift. Faktum är att Velocette ofta är det som många kännare först förknippar med den lite äldre motorcykeln som fordon. Visst åker de allra flesta numera på hojar som Harley Davidson eller sportmotorcyklar som Suzuki, men det fanns en tid när Velocette var det rätta för den som ville ha det bästa. Numera är Velocette-motorcyklarna hett eftertraktade som samlarexemplar bland intresserade av kulturhistoriska fordon och det har lett till att priserna har skjutit i höjden för välbevarade exemplar. Att det än i dag finns Velocette-cyklar på vägarna visar på den enorma kvalitet och slitstyrka som de hade. Långt ifrån att rosta samman på något museum har de tjänat som fordon för många MC-intresserade människor genom åren.

 

Velocette hade sina huvudkvarter i Birmingham i Storbritannien och det var också därifrån som märket fick sin brittiska särprägel som dess motorcyklar var kända för. Det var ett allmänt erkänt faktum att Velocette var en tillverkare som stod för högkvalitativa motorcyklar, något som inte ens konkurrenterna kunde förneka. Om de ändå skulle försöka kunde Velocette bara peka på hur deras motorcyklar klarade sig i de olika MC-mästerskapen. Där slog nämligen förare världsrekord efter världsrekord på Velocette-motorcyklar, vilket höjde företagets prestige rejält och gjorde att det blev berömt inom MC-kretsar. Ändå förblev Velocette en relativ liten tillverkare som aldrig expanderade som dagens multinationella konglomerat. Istället fokuserade de på att göra innovationer som förbättrade motorcykeln och gjorde det lättare för förare att köra.Velocette 2

 

Velocette gjorde en lång rad modeller men den som fick störst spridning, både i England och internationellt, måste ändå vara LE-modellen. Att det inte rörde sig om något motormonster till MC gjordes klart redan i modellnamnet; LE var en förkortning för ”little engine”, eller ”liten motor” på svenska. Dess styrka låg istället på andra ställen. När Velocette LE lanserades var den uttalade tanken att den skulle låta människor förflytta sig på ett smidigt och miljövänligt sätt. Det blev minst sagt en framgång. Velocette LE tillverkades under 22 år – mellan 1948 och 1970.

 

Utanför MC-kretsar blev LE-modellen mest känd för att vara den brittiska polisens egen motorcykel. Det var också därigenom som modellen fick sitt smeknamn ”The Noddy Bike”. När en motorcykelpolis mötte en kollega kunde han eller hon nämligen inte höja handen till en hälsning, vilket föranledde ett beslut om att polisen i fråga skulle hälsa med en nickning istället. Därav fick modellen sitt smeknamn.