Velocette

Velocette

Att kalla Velocette för en klassisk motorcykel är en mild underdrift. Faktum är att Velocette ofta är det som många kännare först förknippar med den lite äldre motorcykeln som fordon. Visst åker de allra flesta numera på hojar som Harley Davidson eller sportmotorcyklar som Suzuki, men det fanns en tid när Velocette var det rätta för den som ville ha det bästa. Numera är Velocette-motorcyklarna hett eftertraktade som samlarexemplar bland intresserade av kulturhistoriska fordon och det har lett till att priserna har skjutit i höjden för välbevarade exemplar. Att det än i dag finns Velocette-cyklar på vägarna visar på den enorma kvalitet och slitstyrka som de hade. Långt ifrån att rosta samman på något museum har de tjänat som fordon för många MC-intresserade människor genom åren.

 

Velocette hade sina huvudkvarter i Birmingham i Storbritannien och det var också därifrån som märket fick sin brittiska särprägel som dess motorcyklar var kända för. Det var ett allmänt erkänt faktum att Velocette var en tillverkare som stod för högkvalitativa motorcyklar, något som inte ens konkurrenterna kunde förneka. Om de ändå skulle försöka kunde Velocette bara peka på hur deras motorcyklar klarade sig i de olika MC-mästerskapen. Där slog nämligen förare världsrekord efter världsrekord på Velocette-motorcyklar, vilket höjde företagets prestige rejält och gjorde att det blev berömt inom MC-kretsar. Ändå förblev Velocette en relativ liten tillverkare som aldrig expanderade som dagens multinationella konglomerat. Istället fokuserade de på att göra innovationer som förbättrade motorcykeln och gjorde det lättare för förare att köra.Velocette 2

 

Velocette gjorde en lång rad modeller men den som fick störst spridning, både i England och internationellt, måste ändå vara LE-modellen. Att det inte rörde sig om något motormonster till MC gjordes klart redan i modellnamnet; LE var en förkortning för ”little engine”, eller ”liten motor” på svenska. Dess styrka låg istället på andra ställen. När Velocette LE lanserades var den uttalade tanken att den skulle låta människor förflytta sig på ett smidigt och miljövänligt sätt. Det blev minst sagt en framgång. Velocette LE tillverkades under 22 år – mellan 1948 och 1970.

 

Utanför MC-kretsar blev LE-modellen mest känd för att vara den brittiska polisens egen motorcykel. Det var också därigenom som modellen fick sitt smeknamn ”The Noddy Bike”. När en motorcykelpolis mötte en kollega kunde han eller hon nämligen inte höja handen till en hälsning, vilket föranledde ett beslut om att polisen i fråga skulle hälsa med en nickning istället. Därav fick modellen sitt smeknamn.

Klassiska bilar

Klassiska bilar

Om du har ett intresse för veteranbilar och andra gamla fordon är du inte ensam. Det finns en bred och genuin fascination för äldre fordon som sträcker sig över människor i alla åldrar från alla delar av landet. Att vara intresserad av kulturhistoriska bilar är något som binder människor samman och det är ett intresse som betyder mycket för människor. Det beror mycket på den sociala aspekten.

 

Som veteranbilsnörd är det nämligen inte bara bilar och bildelar som hobbyn kretsar kring – att åka på sammankomster och bilträffar är något som hör veteranbilar till. Många väljer att visa upp sina åk i samband med dessa sociala möten och ser till att möta likasinnade för att kunna utbyta idéer, gratulera varandra till det nyaste köpet och, förstås, njuta av att se fina fordon ute på vägarna eller i en utställningshall. Den som vill ordna en veteranbilsträff kan enkelt arrangera ett event genom att ta hjälp av ett företag som Eventlogic.

 

Den som har någorlunda koll på klassiska bilar känner förstås till bilmärket Invicta. Det var ett brittiskt bilmärke som började sin tillverkning i mitten av 1920-talet. Märket fick snabbt ett rykte om sig att tillverka Storbritanniens allra mest högkvalitativa bilar som också hade många olika egenskaper. Även om Invicta ursprungligen var en sportbil fanns här också ett stort fokus på att kunna erbjuda prestanda och körsäkerhet. Att bilen var riktigt vacker att se på sågs naturligtvis inte som en nackdel, och det är nog främst utseendet som gör Invicta-bilarna till riktigt eftertraktade bilar i dag. Sedan 1950 har företaget legat i träda, vilket är ytterligare en anledning till att Invicta-åken är dyrgripar på dagens marknad.

 

En annan sportbilstillverkare från samma epok hette Amilcar. Det var dock inte britter som låg bakom de bilarna. Istället tillverkades Amilcar-åken på andra sidan engelska kanalen, i Frankrike. Trots att båda var sportbilar såg fordonen radikalt annorlunda ut. Amilcar fokuserade på att tillverka smala och slanka bilar, som susade fram på vägarna utan att stöta på nämnvärt med luftmotstånd tack vare sin smarta design. Amilcar valde dock att frångå sportbilsbranschen och satsade på att göra vanliga bilar. Det lyckades inte rädda företaget som slutade tillverka bilar när lönsamheten blev för dålig.

 

Samma öde drabbade många andra klassiska biltillverkare, vilket bidrar till det höga marknadsvärdet i dag för de bilar som ännu finns kvar. Ett bilmärke som finns kvar är dock Scania-Vabia – även om de har lagt ner sin personbilstillverkning. Under en period var det ett av Sveriges största bilmärken innan det såldes till utländska ägare och valde att satsa på att göra lastbilar.

Klassiska bilar 2